Skillnaden mellan vana och värde

Det händer sig lätt att man i jämförelse mellan en papperstidning och ett digitalt dito ser internet som en rent disruptiv teknologi. Detta kan i själva verket vara problematiskt, och då inte bara för att teorin om disruptiva teknologier egentligen är fixerad vid fysiska produkter och inte tjänster (ser vi fysiska produkter som rena bärare av tjänster kommer vi lätt runt detta dilemma).

För att internet ska kunna ses som en disruptiv kraft krävs det ju även att den digitala produkten i stora drag matchar den gamla produktens egenskaper. Teorin utgår från att den nya teknologin är underlägsen den gamla produktens egenskaper till en början, men erbjuder nya värden som marknaden ännu inte helt lärt sig uppskatta. Det förutsätts dock att den nya produkten på ett sätt eller annat är påväg att bli ett substitut för den gamla, precis som CD-skivan ersatte LPn eller som CD-skivan idag i sin tur håller på att bli ersatt av ljudfilen. Det är helt enkelt så att få disruptiva teknologier delar marknaden i två samexisterande enheter, istället har de en tendens att knuffa bort den gamla tekniken helt.

Denna process tar självfallet olika lång tid beroende av produkt, t.ex. används analoga filmrullar på många håll fortfarande, trots att digitala kameror i stort erövrat hela konsumentmarknaden sedan länge.

Vad som tar vid i ett sådant här teknikskifte är en intensiv jakt på värden i den gamla tekniken som inte matchas av den nya. Vi har alla mött de som aldrig kommer packa ned sin gamla skivsamling, med Spotify går man ju miste om saker som konvolut, möjligheten att skapa identitet genom att möblera med skivor i bokhyllan osv.

Och här kommer vi till den brännande punkten för om den gamla tekniken ska överleva intåget av den nya: är dessa värden verkligen värden, eller bara vana?

När vi försvarar vår gamla dagstidning med argument som att man kan spilla frukosten över den, att man kan riva ur och samla, springa på artiklar man aldrig klickat in på på webben, vila ögonen, bära med på bussen, prasslet mellan fingrarna, det sociala i att bråka om vem som ska få börja med ettan… Är det då vanor eller värden vi försvarar?

I stora drag finns det definitivt en framtid för papperstidningen om den är bärare av värden som inte återfinns i den digitala produkten, även om en stor del av marknaden oundvikligen kommer erövras av den digitala. Om det dock visar sig att detta vi sett som värden egentligen inte är mycket mer än vanor vi skaffat oss genom åren sitter tidningarna i en bra mycket knepigare sits, det betyder nämligen att nästa generation står inför ett ganska enkelt val (är det sjunkande tidningsläsandet bland unga ett tecken på detta?).

blog comments powered by Disqus